I vår kyrka sjunger vi uteslutande ut psalmboken. Orgeln används nästan varje söndag och bland kyrkbänkarna sitter det mest tanter och farbröder. Sången är med andra ord långt från modern. Självklart finns det otaliga saker jag tycker vi behöver förbättra. Självklart skulle jag också vilja ha musik med fler instrument, ibland sjunga andra låter än de i psalmboken och kanske någon gång se fler räckta händer i luften.

Med det sagt är jag otroligt tacksam för att det bland kyrkbänkarna just är en hel del tanter och farbröder och jag måste säga att jag på riktigt är förbluffad över vilken enorm skatt det är att få sjunga psalmerna.

Till exempel har vi under fastan sjungit Lina Sandels klassiska psalm ”Har du mod att följa Jesus”. Det finns nog inte en enda sång som jag har sjungit som så tydligt lyfter fram frälsningen:

Har du mod att följa Jesus,
Vad det än må kosta dig?
Har du mod, när världen hånar
Och till motstånd reser sig?

Har du mod att bli en kristen
Och ta steget riktigt ut?
Har du icke mod att börja,
O, hur går det då till slut?

Bed om tillgift, bed om rening
Uti Jesu Kristi blod;
Bed om nåd att följa honom,
Bed om heligt hjältemod.

Sången har inte bara gett mig mod att ta steget riktigt ut. Den har också hjälpt mig att se på förnyelse på ett annat sätt. Församlingstillväxt handlar aldrig bara om att göra något nytt och fräscht. Aldrig bara om att passa in i sin tid eller göra något som ”de unga tycker om”.

Förnyelsen kan nog bara komma när vi har mod att lyssna på de som gått före – när vi lyssnar på tanterna och farbröderna, på sångerna som har sjungits och orden som redan har predikats. Visst kan världen håna och tycka att vi är lite omoderna. Då måste vifråga oss: ”Har vi mod att följa Jesus?”