Det handlar inte egentligen alls om mål eller strategier, det har helt enkelt med vår längtan att göra. Förra året, till påsken var vår längtan just att få välkomna tio nya ledare och bärare av församlingen. I år längtar vi efter att få vara med om hur tio, som ännu inte funnit Kristus, får göra det i vår församling.

Trots allt var det Gud själv som stod mitt ibland en brokig bunt fiskare och sa: ”Jag ska göra er till människofiskare”! Jag tror nog att han kan göra samma sak med oss.

Ändå är det lätt att komma med undanflykter och inte alls kasta sina nät och följa honom. Är det verkligen så bråttom, och framför allt, är det verkligen nödvändigt? Gunnel Vallquist skriver återigen helt träffsäkert:

På tal om ”kyrkans tid” och alla de människor som ännu inte funnit Kristus, säger någon: ”men vad är tusen år i Guds ögon? Falskt ”övernaturlig” undanflykt. Vad seklerna är i Guds ögon, det är en fråga man ska ställa till Kristus i Getsemane. 

Trots allt var det Gud själv som grät tårar av blod över varje bortsprunget får.