Salt och inte opium

Ett läkemedelsföretag i Stockholms innerstad har börjat erbjuda mindfullnes på jobbet. Under några minuter på lunchrasterna instrueras de anställda i några andingsövningar. Anledningen är övertid och stress, framför allt har Cheferna insett, att om de anställda får några minuter med andningsövningar så kommer de med deras egna ord  ”bli ännu mer resultatfokuserade och effektiva”.

I vårt överstressade samhälle verkar mobiltelefonen ha seglat upp som stressoaren nummer ett. Mer och mer forskning har visat att mobilberoende är vår tids nya folksjukdom. Den som ständigt är uppkopplad får både högre puls och mer ångest. Till det kommer problem med koncentration, muskelspänningar och i värsta fall sömnsvårigheter. Det är bra fakta att känna till, inte minst för att undvika att bli helt dum i huvudet när telefonen stängs av, det är trots allt normalt att ligga vaken i sängen och fundera över nästa facebbokstatus som vi lätt gör.

Den där kamratposteliknande känslan att ”så känner alla andra” är nog egentligen ingen särskilt bra tröst. Istället är det mer än tragiskt hur intrasslade vi alla är i stressens tidevarv. En person sa till och med i en studie att det kändes som en förlorad kroppsdel när telefonen inte var där. Det värsta är, att det är helt logiskt i den tid vi lever i. När konsumtionen är allt vi har och när vår tids stora dygd är att vara tillgänglig och effektiv passar den smarta telefonen som smöret på smörgås, ungefär.

Vi i kyrkan står mer och mer handfallna och undrar varför ingen vill komma på våra sinnesrogudstjänster. Vi vill så gärna vara med i tiden och åtminstone erbjuda en lugn och trygg stund. Jag har tappat räkningen på alla andakter och gudstjänster som har börjat med orden: ”Nu kan du koppla av och tänka på något helt annat”.

Självklart blir kyrkan ointressant när det enda vi erbjuder är några minuters flykt. Frågan vi behöver ställa oss är om vår uppgift ska vara att göra tillvaron lugnare så att vi kan fortsätta vara lika effektiva och uppkopplade som vanligt?

Jag är inte helt säker men jag tror att det var salt Jesus ville att vi skulle vara och inte opium. Jag tror det är dags att kyrkan inte bara blir en lugn plats utan ett fältsjukhus i det slagfält vi alla befinner oss i. Upp till kamp är inte bara ett slagord, det är en bön vi behöver be i allra största tro.

Linus Brengesjö

5482616023_cf0a49af52_o

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.