Jag har precis börjat träna på Friskis och Svettis. Det är första gången sedan gymnasiet jag försöker träna aktivt, vilket förklarar att jag är helt slut trots att jag ofta går på passet Skivstång Soft. Det har varit en ovanlig känsla att vara nybörjare. Att få lära sig hur man lyfter skivstången och gör en Crunch har öppnat en ny värld. När jag går upp för trapporna hem till min lägenhet är det med förhoppning att en dag bli stark, på riktigt.

I söndagens evangelium berättar Jesus om sin kommande död. Han är på väg mot korsfästelsen i Jerusalem. Samtidigt har ryktet om hans predikningar, under och mirakler börjat sprida sig. Några greker gör allt vad de kan för att verkligen få se Jesus. Han tvekar, han vill inte vara ett objekt att ställa ut till allmän beskådan. Istället förklarar Jesus att precis som vetekornet måste falla i jorden och dö, måsta han lida på korset. Bara då kan han dra alla till sig. Jesus har ingen show att visa upp, han har ett gudomligt uppdrag att utföra.

Den schweiziska teologen Karl Barth sade vi ett tillfälle: ”Säg mig vilken kristologi du har, och jag skall säga mig vem du är”. Det är nästan kusligt lätt att missa Jesu sista ord i evangelietexten om att denna ”världens härskare ska fördrivas”. Ganska ofta tror vi att Jesu ord om vetekornet hjälper oss att förstå vad lidandet är, hur tjänandet kan se ut och hur vårt döende kan te sig. Det är en missuppfattning att Jesus talar om en ödmjuk inställning till livet. Han berättar för oss om det gudomliga uppdraget att krossa ondskans makt.

Vår egen Paul Peter Waldenstöm, skriver i sin välkända psalm Fröjda dig och sjung, mitt hjärta: ”Fiendernas här har han krossat, djävulens och syndens makt. Han har mina bojor lossat, själva döden nederlagt”. Vi kan bråka länge om vilken syn vi har på Jesus, men hjärtat i varje god kristologi är att han har kommit för att krossa denna världens herre. På korset gick Jesus hela vägen ned till oss i vår djupaste avskildhet och lossat våra bojor. Kristus gav oss liv i överflöd när han segrar över döden.

Det sista jag vill när jag går på gymmet är att instruktören ska börja anpassa sig till min nivå. Det skulle vara förödande. Jag vill gå från gymmet starkare, friskare och mer hälsosam. Jag vill bli utmanad och få svettas. Om kyrkan är mycket mer än ett gym, varför gör vi då vårt bästa för att anpassa oss. Vi slänger ut våra träningsredskap: nattvarden, bikten, psalmerna, bibelstudierna. Vi hittar på nya Softvarianter av gudstjänsterna tills den knappast längre går att känna igen.

Jesus har fördrivit denna världens herre. Han har förnyat hela skapelsen och get oss nytt liv. Kyrkan är en verkstad där vi kan bli heliga. Om vi inte tror att kyrkan ska vara full av expansion, förnyelse och djärvhet, tror vi då överhuvudtaget på kyrkan?

Om vi vill se Jesus måste vi först låta våra små föreställningar om honom dö. Alla våra förkrympta uppfattningar om Guds frälsning måste läggas i graven. Då kan Jesus dra oss till sig. När jag går trappan hem till lägenheten från kyrkan vill jag göra det med en ny förhoppning att bli helig, på riktig.