Predikan i S:t Peters kyrka den 3 september 2017
Mark 2:23–28
Sune Fahlgren

En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick.

Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?”. Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.”

Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”

Introduktion – om att palla äpplen

Nu när frukten mognar, och ni har sett hur äpplena lyser röda på trädets grenar – och kanske känt den där lustgårdslusten att få smaka – just då har vi i kyrkan en berättelse om att snatta andras skörd. Berättelsen är minsann lätt att missförstå.

Jag har grubblat över en massa detaljer i berättelsen. Vems ax tog lärjungarna? Fick de verkligen ta av säden så där? Därtill på en helig dag! Och den där felaktiga uppgiften om Evjatar (i v. 26) som både Matteus och Lukas rättar. Det var ju Evjatars far, Achimelek, som tjänstgjorde vid tillfället (1 Sam 21:1ff).

Även temat för den här söndagen – Friheten i Kristus – är lätt att missförstå. Vi har så färdiga bilder av frihet, som jag tror mer speglar vår tids myter om frihet än den frihet som finns i Kristus.

Påverkade av tidsandan tänker vi att sann mänsklig frihet består i individens rätt och förmåga att göra vad hon eller han vill – och gärna spontant. Frihet innebär det också, men problemet är att sedan ser vi inget mer. Visst, att göra vad man vill är frihet. Men bara till hälften. Det verkar som om vi glömt friheten att göra saker tillsammans.

Att vara människa är alltså frihet, rörlighet, förändring. Men inte bara det. Vi behöver också ordning och trygghet, stabila relationer, sammanhang som ger oss något att ta hand om, och någon som tar hand om oss. Frihet är därför också att leva i gemenskap med andra – uppoffrande, uthålligt, i ständigt lärande.

Frihet handlar alltså både om att vara fri från det som binder, hämmar, förtrycker och att vara fri till ansvar, till uthållighet, till ordning.

Så låt oss se vad denna berättelse om Jesu lärjungar säger om mänsklig frihet? Vad är egentligen frihet, om vi gifter samman vår frihetslängtan med Kristus, kyrka och kyrkans uppdrag i världen?

Normer och vidgade livsrum

Berättelsen vi hört finns i början av Markus evangelium. Jesu offentliga framträdande i Galiléen kännetecknas av att en tid av frihet inträtt. Frihetsklockorna ringer där Jesus går fram. Han relativiserar de romerska förtryckarnas makt. Han vänder upp och ner på föreställningar om rik och fattig. Han utmanar det religiösa etablissemanget – här kallat för fariseerna – och Jesu åhörare blir frigjorda från förtryck.

Därför är lärjungarnas axplockning på en sabbat ett uttryck för att Gudsrike är å färde. Lärjungarna är påtagligt frigjorde från sin tids ängsliga religiösa beteende. De behövde inte hänga upp sitt förhållande till Gud på ett visst iakttagande av föreskrifter. De vilade i stället i starkare händer.

Därför vågar de möta sina behov, även på en helig dag, då kroppsarbete inte var tillåtet. De bryter med religiösa normer, men ändå inte. Enligt helig skrift var det tillåtet för fattiga att plocka säd på en annans åker. Och när mänskligt liv var hotat.

Detta är en av fem berättelser i början av Markus evangelium som handlar om normer, normkritik och hur Jesus bryta med normer och vidgar människors livsrum. Och dagens evangelium är den fjärde av dessa fem korta konfliktberättelser, där lagtolkningen står i centrum. Och då inte i betydelsen enskilda åsikter, utan normer som de flesta håller för sant. I Israel kallades normer på den här tiden för Lagen – Torah.

Att palla äpplen är mer än ett pojkstreck

Under min skoltid fick jag några gånger impulser att ta mogna äpplen
i en trädgård som jag passerade när jag gick till och från skolan. Men ett staket runt trädgården stod i vägen. Även mina skolkompisar tvekade. De ville heller hem och spela fotboll än att palla äpplen.

Staketet klättrade jag över. Kompisarna struntade jag väl i just då. Även samvetets röst gick att tysta. Men efteråt, när fruktstunden skulle börja på mitt pojkrum, då kom ångern. Jag kan än i dag minnas hur eftertankens kranka blekhet växte med varje tugga. Där satt 12-årig Sune, en tjuv och tuggade på goda äpplen som växte i munnen. Jag ville inte längre ha dem. Inte veta av att jag pallat hos tant Emmy, som var så snäll.

”– Det som tillhör andra, tillhör andra”, hade mamma och pappa inpräntat i mig. Man rör det inte, man tar det inte, man låter bli! Allemansrätten att plocka bär, frukt och blommor, gäller inte andras trädgårdar!

Trots att vi alla fått lära det rätta, har vi gjort fel, och samvetet har värkt.
Barn och unga brukar testa att göra något förbjudet. De mumsar på äpplen, päron, vinbär, och
kanske på bär som knappt finns längre: krusbär!

Vi faller för urtidens frestelse. Ja, vi lockas och frestas alla liksom Adam och Eva att ta oss friheter att göra det som är förbjudet och orätt. Vi tar för oss av det som inte är tillåtet. Viljan att ha kan vara stark!

Var och en som pallar, stjäl naturligtvis, även om ordet pallar andas mer av upptåg (pojkstreck kan det väl knappast heta idag för tjejer gör ju också det!)

I Elsa Beskows böcker, som jag läser för mina barnbarn pallas det frukt. Farbror Blå hytter med näven åt frukttjuven. Men i omvärlden vet vi att brotten oftast
är
omänskligt mycket värre. Jag vill inte ens försöka beskriva vad och hur det stjäls idag.

Jesu sällskap trampar på vilodagen fram genom åkern,
och vi som sällan står upp för vilodag och helgdag, eftersom också ”vi ska bara…
handla, sporta, arbeta”; vi är inte som fariséerna som reagerar ilsket över vad lärjungarna gör. Liksom vi är ganska avtrubbade när det gäller brott i samhället.

Problemet med reglerna för sabbaten
kunde förr – kanske en tråkiga Långfredag – ha hjälpt oss att förstå att allt inte gick an en helgdag. I dagens evangelium möter vi – oavsett sabbatsbud eller stöldförbud – frågan om vad som är rätt och fel.

Lärjungarna tog ax i sädesfältet,
trots att åkern inte var deras,
vilket alltid har förvånat mig.
Men nu, när jag förberett den här predikan, har en bibelkommentar pekat på en enda vers i bibeln som förändrade min förståelse:

Enligt 5 Mos (23:25) var det tillåtet: ”När du kommer in på någon annans sädesfält får du rycka av ax med handen.” Särskilt tillåtet för fattiga.

Men, men, det gällde definitivt inte på vilodagen! Till och med minsta ansats att hantera säden räknades dit (2 Mos 20:10).

Vår tids liberalism inger oss ibland tankar om att gränser är flyttbara. Dagligen hör vi om laglöshet och normlöshet, om vilsenhet och frustration, om bestialiska hemskheter människor begår mot varandra. Gränsen mellan rätt och fel uppluckras, staket mellan vad man får och inte får
tycks flytande.

Inte kan det vara enkelt att avgöra vad som är rätt och fel, om man inte vill ha några auktoriteter, några normer. Inte heller är det enkelt om mitt ”jag” reduceras till en social konstruktion, om individualismen är den dominerade livsstilen, om den starkes ideal råder mitt i valfriheten, om olikheter inte känns igen.

Jesu svar på kritiken

– Sabbaten blev till för människan, inte människan för sabbaten, säger Jesus i berättelsens kulmen. Innebörden är glasklar: Ska människan överskrida gränsen, normen, ordningar, är det för att göra det som är rätt, gott och riktigt. Allt som är bra för människors liv och hälsa!

Så var det David när tog skådebrödet från altaret och gav åt hungriga soldater. När det gäller människors livsbehov och att rädda liv får man bryta mot normer om vad som anses heligt. Också på en sabbat. Enligt 3 Mos 24:5–8 så lades skådebröden fram ”varje sabbatsdag”.

Inte heller sabbaten får hindra oss. Religionen ska inte stå i vägen, lär oss Jesus. Han ger oss inte en laglöshetens Höga visa. Han delar inte ut fribiljetter till att strunta i normer och regler, att bryta lagar. Han sjunger inte den liberala frihetens lov.
Ska gränser överskridas, livsrummet vidgas – ska det ske av nödvändighet, och därtill i Människosonens sällskap eller spår!

Jesus vågar inte bara säga radikala saker. Även andra rabbiner på den här tiden sa att sabbaten står till människans förfogande och inte tvärtom. Jesus vågar dra de konkreta konsekvenserna och öppet bryta sabbatsreglerna. Genom att säga ”människosonen” ser vi att Jesu person är av avgörande betydelse för lagtolkning och frihetstolkning.

Jesus pekar i denna berättelse in i världen. Mitt i samhället hör vår andlighet hemma. Här hör vår gudstjänst, vår samlingssöndag oupplösligt ihop med att göra det som är rätt, sant och gott det som är bra för människor.

Denna samlingssöndag firar vi därför att vi vet att gemenskap hjälper oss att leva fritt och ansvarsfullt. Just det borde vi få fler människor att flockas.

Expresident Barack Obama skriver i sin biografi Min far hade en dröm om människor som återvänder till kyrkan. Därför att där kunde de göra nytta,
de bekräftade varandra, deras gåvor och förmågor togs tillvara, och de sammanflätades till ett begripligt vi.

Den kristna grundberättelsen

Så läst blir dagens evangelium en variant av den kristna grundberättelsen om Gud – Jesu lidande, död och uppståndelse. I den måltid vi strax firar vid altaret gestaltas friheten i Kristus.

Altaret är en plats där en gräns överskrids för människans och salighetens skull. Jesus bryter väg genom död till liv. Altaret utgör en mötesplats mellan tid och evighet, mellan himmel och jord.

Altaret är också en påminnelse om att ett liv med Kristus får sitt uttryck i kärlek, eftersom det som skett på korset, skedde för kärlekens skull.

”Så älskade Gud världen att han…”

Himmelrikets måltid handlar om delande medmänsklighet, solidaritet, gemenskap. Till altaret bär vi fram våra gåvor som ska bidra till förändring och förnyelse, som ska bli Guds under i världen.

Inget får hindra vårt delande. Vi vill dela med barnen i Cambini skolan i Mocambique som förlorat sina föräldrar i aids. Vi vill dela med barnen i Betlehem och Jeriko som har lässvårigheter.

Välj att göra det rätta och goda! Det är frihet!

Välj att avstå från det onda och destruktiva! Det är frihet!

Välj ett liv med Kristus som hörnsten!

Det är frihetens frihet!

Amen