Det var på riktigt. Det är på riktigt!

Predikan på Första söndagen efter Trettondagen 2018 i S:t Peters kyrka över Matt 3:13–17

Sune Fahlgren

Introduktion

– Det var på riktigt.

Jesus kände igen sin himmelske faders kärlek i den intensiva väckelserörelsen kring profeten Johannes, Döparen. Det var på riktigt.

Jesus förde också vidare samma budskap som kusinen Johannes: ”Omvänd er. Tro budskapet. Guds rike är nära.”

Jesus kände kraften i Johannes otvetydiga ”ja” till Guds rike. Det fanns något angeläget i Johannes längtan efter Messias, ”någon som är större”.

På kort tid hade Johannes blivit ledare för en stark, andlig proteströrelse. Den karaktäriserades av protester till skapelsens försvar. Rörelsen sa som Johannes ”ja” till Guds rike, men ett rungande ”nej” till religion, därför att religion tar ifrån Gud den riktiga världen. Kvar blir bara inre känslor och etik. Johannes och proteströrelsen sa också nej till sekularism – förvärldsligandet – därför att den gör världen gudlös. Kvar blir bara en yta. Inget är på riktigt.

Efter ett liv i det fördolda, i trettio år, i en liten by i Galiléen, beger sig Jesus ner till Jordandalen och till den plats där Johannes döparen och rörelsen kring honom hade sitt centrum: ”Betania på andra sidan Jordan”.

För Johannes innebar den dagen att den nya tid och den Messias han förberett vägen för kom gående till honom. På riktigt.

Ökenteologins budskap och andliga erfarenheter

Profeten Johannes utgör den förste i raden av ökenfäder och ökenmödrar igenom kyrkans historia som har ett radikalt budskap till kyrkans folk. Ute i ödemarken har män och kvinnor format vad vi kan kalla en ”ökenkristendom”, en ”ökenteologi” som inte tar något för givet – varken i relationen till Gud, själva livet eller dess resurser. Allt är av nåd utan förtjänst.

Ökenfäder och mödrar (som Johannes och rörelsen kring honom) utmanar oss också idag att se att vi har ansvar inför Gud hur vi lever våra liv i samhället. Varje själviskt missbruk av gemensamma resurser på andras bekostnad är emot Guds vilja, helt enkelt synd. Synd är nämligen inte främst moraliska misstag utan missbruk av gemensamma resurser. Miljöförstörelse i allmänhet och klimathotet i synnerhet beror på ett själviskt och kapitalistiskt överutnyttjande av jordens tillgångar.

Johannes döparens och Jesus budskap om omvändelse är inte ett gott råd att vi borde be om ursäkt eller ändra uppfattningar. Omvändelse är att vända om till Gud. På riktigt! Att få en förbundsrelation med himlens Gud!

Budskapet från öknen utmanar oss att särskilt bry oss om de fattiga. Jesus anslöt sig till en proteströrelse som gjorde att de fattigas befrielse blev hans huvudärende. Ingen kristen församling kan delegera bort denna inriktning om man vill kalla sig kristen. Våra missionsinsamlingar här i S:t Peters kyrka är alltså ingen välgörenhets verksamhet. Att ge till de fattiga, och att stödja arbetet att gestalta evangeliet för fattiga är kristendom på riktigt!

Johannes protest

Så fick alltså denna omvändelserörelse snickaren från Nasaret som anhängare. Protesten från Johannes när Jesus kom fram till dopplatsen var motiverad, men förstår vi egentligen djupet i hans invändning:

”Jag ska inte döpa dig. Du behöver döpa mig i heliga Ande.”

Johannes säger med dessa ord att Jesus från Nasaret är den person som hans verksamhet förberett väg för:

  • ”Jesus, Du är Guds smorde, du är Guds rike mitt ibland oss. Du kommer med den tid då helig Ande ska bli utgjuten så att våra hjärtan blir renade och uppfyllda av Guds vilja.”

Enligt det gamla Israels profeter är Andens utgjutande tecknet på och förutsättningen för att en ny tid inte bara är en from förhoppning. Andens närvaro innebär att en ny tid är här på riktigt. Gud besöker sitt folk.

  • ”Så Jesus, det är jag som behöver ditt Andedop, och inte du som ska ha mitt vattendop”.

Mitt i framgångarna med sin verksamhet har Johannes förmåga att i och med Jesus framträdande har en ny situation uppstått som vida överstiger hans förberedelseverksamhet. Så invändningen mot att döpa Jesus är sund.

Johannesdopet

Jesus följer ändå inte Johannes vägran att döpa honom. Han stiger ned i Jordanfloden. Johannes döper honom.

Till skillnad från andra ceremonier med vatten, som är vanliga inom judendomen, var Johannes omvändelsedop inget man kunde göra själv. Men blev döpt. Enligt ökenteologin var detta dop en överlåtelse till Gud, en bön i handling om att få ett nytt liv. På riktigt.

Men varför låter Jesus döpa sig? Han var väl överlåten åt sin himmelske fader? Vi ska strax återkomma till den frågan.

”Stod och bad”

Lukas betonar i sitt evangelium att Jesus efter sitt dop ”stod och bad” (Luk 3:21). Som vid andra betydelsefulla händelser, föregås skeendet av bön Lukas noterar ofta att Gud uppenbarade sig som svar på bön (Luk 6:12, 9:18, 9:28, 11:1, 22:41). Vid Jesu dop beskrivs skeendet med tre verb: ”Öppnad sig”, ”kom ner”, ”hördes”. Subjektet för dessa verb är Gud. Gud öppnar himlen. Gud sänder Anden. Gud låter en röst höras.

”Jesus stod och bad”. Denna notis vid Jesu dop uppmuntrar oss att vara en bedjande församling. Vi har i vår församling en gemensam bönekalender. Vi har gemensam förbön i varje gudstjänst. Likt Jesus väntar vi på vad Gud kan göra genom att bedja. Vi ber till exempel om nya bärare av församlingens uppdrag här i Stockholm, och månad efter månad ser vi bönesvar – och vi blir själva bönesvar. Vi har bett om en ungdomsledare som vi kan anställa. Nu verkar även det bönesvaret vara på väg.

En speciell plats

Jesu dop skedde på en mycket speciell plats på jorden. Platsen är något mer än en oas i vildmarken. Det är jordens djupast belägna plats, 350 meter under havsytan, och jordens varmaste plats, där det kan bli över 50 grader. Där rinner Jordanfloden med friskt vatten från Hermons berg ner i en sjö utan utlopp – det salta döda havet. På den platsen inleder Jesus sin offentliga verksamhet. Platsen gestaltar Guds rörelse neråt; den allra högste är också den allra lägste.

– Har ni tänkt på vad viktigt det är med platser, där livet blir på riktigt. När jag läser Peter Halldorfs nya bok om profeten Jeremia, så upptäckte jag efter ett tag att redan bokens titel handlar om ”platslöshet”: Alla himlens fåglar har flytt.

Förlusten av platsen är utmärkande för vår tid. Även om Halldorfs bok handlar om profeten Jeremias liv och gärning, handlar den ännu mer om samtidsmänniskans sökande efter tillhörighet och hemmahörighet. Jeremia ser ut över Jerusalem, sinnebilden för det riktiga livet, och begråter att staden blivit en platslös plats där ingen längre kan leva. I den stad som var tänkt att ge människan liv, förgör livets sig själv. ”Alla himlens fåglar har flytt.”

På motsvarande sätt, menar Halldorf, att vi nutidsmänniskor är ämnade att vara ett ”rede” där Gud kan ta sin boning. Jag har aldrig tidigare tänkt på Gud som platslös. Gud söker efter platser där han kan få bo på riktigt.

Jag tror att S:t Peters kyrka är en sådan plats i en rotlös stad som Stockholm. Staden är vår tids öken där Gud vill ha ”dopplatser”. Därför rustar vi kyrkobyggnaden de kommande två, tre åren. Det är fråga om något mer än renovering. Vi vill återerövra den som en helig plats; en konkret plats likt dopplatsen för Jesus, där Gud uppenbarar sig och människor kan bli förberedda och rustade för sin kallelse.

Jesu dop och vårt

Varför ville Jesus bli döpt av Johannes?

Svar 1: Jesu dop är inte förebilden för vårt dop. Jesu dop var startpunkten för hans offentliga verksamhet, den verksamhet som förde honom till påsken i Jerusalem – till korsdöden, graven och Guds uppväckelse av honom på tredje dagen. Vårt kristna dop är ett dop till Kristus, till hans påsk, hans död och uppståndelse. Vi inlemmas i Kristi livsöde. På riktigt.

Men vad betyder då det dop som Jesus får av Johannes döparen?

Svar 2: Jesus säger att hans dop är unikt: ”Nu uppfylls all rättfärdighet”. För oss låter det svaret konstigt. Men där och då var orden ”uppfylla” och ”rättfärdighet” väldigt relevanta. ”Uppfylla” betyder att förverkliga något, att låta det bli på riktigt. Genom hela Matteus evangelium hörs denna refräng – ”här uppfylldes det som sagts”, alltså löften och förhoppningar blev på riktigt. Den uppfyllelsen i Jesus dop.

”Rättfärdighet” är i Matteus evangelium en synonym för ett liv som kristen, alltså en förbundsrelation med Gud.

”Uppfylla all rättfärdighet” betyder alltså att Jesus såg sitt dop som ett nödvändigt steg för att löften om Guds frälsning ska bli på riktigt, som ett liv i Gud.

Sagt på annat sätt

”Uppfylla all rättfärdighet” kan missförstås i vår tid och ge associationer till präktighet och fanatism. Låt mig försöka använda två andra begrepp som visar vad Jesus dop betyder.

  • Det första är identifikation

Genom att ansluta sig till väckelsen kring Johannes döparen identifierar sig Jesus med den längtan som drev människor ut i öknen för att lyssna till ökenteologin som Johannes förkunnade.

Hans gestaltar en identifikation med de människor han var sänd till.

Han var fattig, för att nå de fattiga. Han hungrade efter rätt och rättvisa, för att trovärdigt kunna förkunna om Guds rike. Han som var utan synd, identifierade sig med missbruket, egennyttan och meningslösheten genom att ta omvändelsens dop, för att kunna ge förlåtelse och befrielse till andra.

Jesu dop var alltså en identifikation på riktigt med människors längtan och det svar som de hörde i Johannes öken budskap.

  • Det andra ordet är identitet 

Jesus legitimerade inte sig själv som ledare och medmänniska. Himlens Gud legitimerade Jesus genom den öppna himlen, duvan och en röst vid dopet. Jesus är Gud på riktigt.

Avslutning

Firandet av Jesu dop är i många kyrkor i öst en av årets stora högtider eftersom Gud uppenbarade sig mycket påtagligt vid det dopet.

Idag öppnar Gud himlen över oss, Gud sänder sin renande och livgivande Ande till oss, Gud låter sin röst ljuda.

Jesus förkroppsligar och synliggör Guds rike. I honom ser vi vad världen är och är tänkt att vara Guds ögon.

  • Vi behöver därför inte grunda någon ny rörelse eller starta en ny församling. Anslut dig till Jesusrörelsen med rötter i Johannes döparens väckelse. Det är på riktigt.
  • Vi behöver inte skapa någon ny teologi. Sedan Johannes döparens dagar finns det en tjock ökenteologi med ett budskap som omformar våra liv.
  • Vi behöver inte skapa någon ny plats i hemlösheten och platslösheten. Vi har fått den här platsen. Den duger. Den är bra. Här är himlen öppen, här finns inte en duva men brödet och vinet på nattvardsbordet, här verkar Andens kraft och gåvor, här finns tilltalet till oss var och en som ger våra liv identitet och riktning:

”Du är Guds älskade barn. Jag är Guds älskade barn.

Gud vill använda dig. Gud vill använda mig”.

Amen. Amen. Det är på riktigt.