Tätt intill korset

tätt intill korset

Det ofattbara har inträffat. Det som inte fick ske har skett. Jesus Kristus, Messias, hänger på korset.

Det finns en risk att vi ibland skyndar ifrån den långa och svåra fredagen. Det viktigaste måste ändå vara uppståndelsen, kanske någon säger. Vi vet ändå redan att graven kommer vara tom, säger någon annan. Men korset är inte bara en misslyckad etapp på väg till uppståndelsen. Jesus råkade inte bara hamna där. Korset är ett under i sig självt.

Redan innan Jesus blev människa, led Gud i himmeln säger en av de tidiga kyrkofäderna. Han led av att människan förlorade sig själv. Han led av den obesvarade kärleken. Han led av att synden och döden härskade.

När Gud låter sig spikas fast på ett kors är det i solidaritet med våra kors. Jesus ropar våra ångestvrål. Han lider vår nöd. Och inte bara det. Han lider för hela mänskligheten. Alla uppror, morden, självmorden. All tortyr och dödskamp. I dem alla alla har han själv blött, lidit och ropat i ångest.

Vi kan hålla oss tätt intill korset. Vi behöver inte gömma våra synder. Vi behöver inte förneka ångesten. Vi behöver inte gömma undan våra sorger. Därför vi vet, att om vi håller oss tätt intill korset, hör vi Jesu egna rop i våra sorger. Och om vi verkligen vågar oss tätt intill korset, hör vi hur han viskar:  – Sannerligen redan idag skall du vara med mig i paradiset.

Tätt intill korset, vet vi att trädet Jesus hänger på, är mer än en olycklig omständighet. Det är livets träd som öppnar vägen in i paradiset. Trädet som återigen låter oss få njuta av Andens ljuva frukter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.