Predikan i S:t Peters kyrka, Stockholm
Fastlagssöndagen 2016
Joh 12:20–33

 

Introduktion
– Hur levandegöra en så central scen ur Jesu liv som vi nyss hörde om? Som alltid i Johannes evangelium är skildringarna associationsväckande och de har ett mättat symboliskt språk. Den lockar mer till bön och förundran än till intellektuell analys.

Johannes Jesusbild har intressanta särdrag. Han är angelägen om att läsarna ska förstå Jesu identitet, men också frågan om tro och otro – alltså har hans vittnesbörd en missionsinriktning.
– Hur ska vi då få grepp om detta med Jesus idag? Kan Johannes hjälpa oss med vad kristen mission innebär i Stockholm idag? Jag vill inbjuda er att med mig begrunda Johannes vittnesbörd om Jesus och inspireras av hans språk för tro.

Till vår hjälp har jag gjort ett textblad, där jag markerat nyckelord och skrivit några förklaringar. Ni finner också en enkel struktur utifrån temat STUNDEN, alltså tillfället, tidpunkten. En stockholmare skulle kanske säga att ”Det är drömläge …”

Introduktion till fastan som tema under februari månad
För oss här i S:t Peters kyrka har ”stunden kommit” att inleda fastan, den tid på året då kristna förbereder sig för Kristi påsk. Jesus död och uppståndelse är en så central händelse att vi har dessa motiv målade i fonden i här i kyrkorummet. Jag har ställt mig här uppe i talarstolen under detta motiv så att ni idag både ska se och höra predikan.

– Hur kan vi då förbereda oss för Kristi påsk? I vår församling aktualiserar vi under februari månad den kristna vanan att fasta. Vad det konkret kan innebära får vi möjligheter att samtala om framöver, bland annat nästa söndag, då vi har söndagsskola med alla åldrar. Fasta kan till exempel innebära att äta enklare mat, men också att minska tiden på social medier (Facebook och surfande) och tv-tittande,

Syftet med fastetiden fram till påsk är inte att banta eller må bättre. Huvudsyftet är att kunna ge ännu mer till människor i nöd, kunna få ännu mer tid med Gud i bön och eftertanke, att kunna frigöra ännu mer kraft för någon vän som behöver få extra uppmärksamhet. Som sagt, vi återkommer till detta framöver så att fastan kan få djupare mening för oss. Den här predikan kan bli en utgångspunkt.

Jesus förberedelser för påsken
Dagens evangelium handlar om hur Jesus förberedelser sig för påsken när han är 33 år. Enligt Johannes skildring av preludierna till den påsken var det särskilt tre händelser, som gjorde det klart för Jesus att hans liv och uppdrag hade kommit till en avgörande vändpunkt, att ”Stunden hade kommit”.

Först var det en händelse i Betania, en förort till Jerusalem. Jesus och lärjungarna deltog i en fest hemma hos Marta, Maria och Lasarus. I slutet av måltiden reser sig Maria upp och häller en dyrbar olja över Jesus fötter och smörjer fötterna och torkar dem sedan med sitt hår.

När lärjungarnas kassör, Judas, ser detta blir han irriterad över slöseriet, men Jesus bekräftar Maria, och han tolkar hennes gest som utgivande kärlek till en person som ska begravas. Maria hade gjort en profetisk handling som visade att Jesus snart skulle dö och begravas, och att hans död är ingen slump. Jesu väg till kors och död är kärlekens väg, den väg som Gud går i världen. Här kan man tala om paradoxernas paradox!

Den andra händelsen inträffar någon dag senare när Jesus och lärjungarna vandrar från Betania, över Olivberg in mot staden. Jesu liv och verksamhet hade väckt en starkt nationalistisk och religiös yra bland judarna. På denna tid rådde en feberhet väntan på en messiasgestalt, någon som skulle driva ut ockupationsmakten och upprätta kung Davids rike igen.

Johannes skildrar Jesu intåg som en tumultartad procession, full av nationalistiska symboler: Intåget liknade mackabéernas segertåg när de gjorde uppror och demonstrerade sin frihetslängtan.

Denna radikala politiska dimension i judendomen lockade icke-judar att besöka Jerusalem under den judiska påskhögtiden. Därmed är vi framme vid vers 20, början på dagens evangelium.

A Med grekerna kom ”Stunden” (v. 20–23)
Johannes berättar att några ”greker”, inte nödvändigtvis proselyter utan troligen så kallade ”gudfruktiga”, hade kommit till Jerusalem ”för att tillbe”. Sedan segertåget upplösts vid startporten vill de få en stund med den märklige judiske ledaren Jesus från Nasaret. Troligen anade de att denna Jesusrörelse hade potential att sprida sig ut över den då kända världen. Enligt versen före dagens läsning sa också några judiska ledare vid intåget: ”Titta – hela världen springer efter honom!”

Grekerna är de första från fjärran land som Johannes nämner. De spelar samma roll i hans vittnesbörd som de vise männen hos Matteus. Jesus kommer med frälsning och ny framtid för hela världen, för alla folk – inte bara hans eget folk. I avslutningen av denna gudstjänst ska vi proklamera detta i slutpsalmen som har en afrikansk melodi och rytm: ”Evangelium till alla” (PoS 463). Tänk om vi kunde få in den missionsutmaningen i våra kroppar.

Grekerna tar kontakt med Jesus via Filippus. Hans namn är grekiskt och han kunde med all sannolikhet tala grekiska, eftersom han kom från ett halvhedniskt område i Galileen. Filippus går till en annan, mer inflytelserik lärjunge – Petrus bror Andreas – och troligen överlade de med varandra för att förstå grekernas önskemål. Sedan går de till Jesus med grekernas begäran. Och ”snipp, snapp, snut, så är sagan slut”, här försvinner grekerna ur berättelsen!

Enligt Johannes ville grekerna ”se Jesus”. På grekiska betyder ”att få se” att få en intervju, men i Johannes evangelium är det ett begrepp som har en djup innebörd av att få ett inre seende, att komma till tro (se Joh 6:40). Vi får alltså inte veta hur det gick med grekerna – om intervjun ledde till tro.

För Jesus blir mötet med grekerna det tredje och helt avgörande tecknet på att den ”stund” kommit för honom som är Guds tid, frälsningens dag, den mänskliga historiens mittpunkt och vändpunkt. Tidigare sa Jesus ofta: ”Min stund har ännu inte kommit” (Joh 2:4; 7:30; 8.20). Med grekerna kom stunden.

Inskjuten tillämpning:) För oss nutida stockholmare som sekulariserar och ekonomiserar vår tid är detta med ”Guds tid” och ”fånga stunden” viktigt att upptäcka. För mig personligen har ”kyrkoåret” som vi följer här i vår församling och ett regelbundet söndagsfirande blivit ett sätt att helga min tid. Jag får en ”annan tid” i mitt liv som relativiserar alla mina försök att kontrollera tiden, och det ifrågasätter mina föreställningar om att det går att ”spara” eller ”vinna tid”.

Jesus såg alltså (1) i kärlekshandlingen i Betania, (2) i den messianska hyllningen vid intåget i staden och (3) i grekernas intresse för honom att Guds tid var inne: ”Stunden har kommit då Människosonen ska förhärligas.” (v. 23).

”Människosonen” var Jesus speciella sätt att tala om sig själv. Titeln pekar både på hans fulla mänsklighet och att han är den yttersta tidens domare (se Daniels bok).

Genom att Jesus säger att ”stunden” innebär ”förhärligande”, blir det som skulle ske varken enligt de judiska messianska drömmarna eller enligt grekernas intellektuella nyfikenhet. Notera att för Jesus fanns det ingen rak väg från optimism eller efterforskningar till Gud och till världens frälsning.

B Människosonen – Stunden – Vetekornet (v. 24)

Det är inte lätt att förstå det här med orsak och verkan. Inte minst när det gäller utgivande kärlek, Guds mysterium. Därmed är vi framme vid vårt nästa avsnitt, som inleder några återkommande reflektioner om vad som var orsak till och verkan i ”stunden som kommit”.

För att förklara hur Gud räddar världen (både sitt eget folk och oss), tar Jesus hjälp av en bild från naturen: vetekornet. I de tre andra evangelierna – Matteus, Markus, Lukas – används vetekornet i liknelser om Guds rike som en säd som Jesus sår genom sin förkunnelse och sina gärningar (exempelvis Mark 4: 1–20). Men här är Jesus själv Gudsrikets närvaro i världen. Här finner vi orsaken till att han måste – likt vetekornet – ”läggas i jorden, dö och bli begraven”. Och stunden då detta skulle ske var den då instundande påsken. Och det skulle ge en stor verkan, en ”skörd”, det vill säga ge frälsning till judar och hedningar. (Vers 24 har en parallell i vers 32. OBS! uttrycken ”i jorden” och ”från jorden” = orsak och verkan.)

Några dagar efter grekernas kontakt med juden Jesus läser vi om att judar och greker samarbetar för att få honom korsfäst – den man som de hyllat och var nyfiken på. Här har vi mänsklighetens paradox.

Men den gudomliga paradoxen i Johannes evangelium är att Jesus död på ett kors utgör den fulla och sanna uppenbarelsen av Guds storhet och kärlek till den här världen. Favoritorden för detta är ”förhärliga” och ”upphöja”. Människosonens förhärligande och upphöjelse är Guds förhärligande och upphöjelse. Med andra ord: Avrättningen av Jesus på korset, utanför Jerusalems stadsmur, överträffar all härlighet i våra jordiska riken (även Davids rike) och all härlighet i grekisk filosofi och allt annat vetande. Här uppenbarar Gud för oss vem han är!

Aposteln Paulus konstaterar att Jesu död på korset är för judarna en skandal, ett totalt fiasko, och för grekerna är Guds död en dårskap, något orimligt (1 Kor 1:22–24). Men enligt Johannes vittnesbörd är ”denna stund som kommit” sanningen om Gud och livets innersta väsen. Gud är oändlig, utgivande kärlek; Gud är gränslös barmhärtighet (John Wesley är bara en i raden av kristna ledare som gjorde detta till centrum i sin teologi och praktik).

I Jesu påsk uppenbaras Guds flammande kärlekslåga. Som det står i dagens bibeltext så ”förhärligas Guds namn” (v. 28), alltså Gud själv förhärligas i denna stund, men också den sanna människan, människosonen, ”förhärligas” (v. 23).

Eftersom utgivande kärlek är Guds väsen och aktivitet, är den närvarande i skapelsen, till exempel i vetekornets livscykel. Insikten att liv kommer genom död finns också i många av antikens myter om gudar som dör och uppstår igen. Men varken i naturen eller i de antika föreställningarna finns tanken på en befrielse från dessa ständiga kretsgångar av liv och död. Jesus hänvisning till vetekornets lag säger mer än att människans död är en del av naturens förlopp

Genom den stund i vår historia som vi kallar Kristi påsk är mönstret ”liv och sedan död” inte längre en ändlös naturlag. När Jesus gav sitt liv av fri vilja, av kärlek, då öppnade han en väg från död till liv som inte längre har ett givet samband mellan orsak och verkan. Det liv som uppstår på påskdagen är ”evigt liv”, är Guds liv, är historiens mål och mening – både för oss och för hela världen. Därmed är vi redan inne i avsnittet om ”efterföljelse”.

C Efterföljelse sätter livet på spel – varje stund (v. 25, 26)
Vetekornets lag är enligt Jesus också ett livsmönster för hans lärjungar i alla tider. Såsom med Jesus så med oss. Den som vill tjäna Jesus i den här världen ska följa efter honom, imitera honom.

Den som på så sätt tjänar Jesus får hans löfte om en bestående gemenskap med Jesus (”vara där han är”), alltså ett evigt liv i Gud (v. 25).

När Maria smorde Jesus fötter med olja var det en tjänst för honom, som i döden gav sig själv. Maria imiterade vetekornets lag i sin tjänst för Kristus. Han gav av kärlek mer än vad man kan begära. Vad betyder vetekornets lag i våra liv? Kan det få ge en tydligare kristen identitet åt oss idag i en stad som Stockholm, där så mycket går ut på att få egna fördelar och slippa bekymmer?

Enligt dagens evangelium har kristen tjänst en radikal mening: Efterföljelse. Det är att gå kärlekens väg med Jesus till korset. Att tjäna Kristus här i Stockholm är ett liv som inte är skyddat och utan faror, men det är ett liv som innebär ständigt nya gåvor från livets källa, från evig kärlek som har löftet om att dödens välde är brutet. Och det löftet lyser också över den gravplats som vi var och en kommer att få en dag: Genom död till evigt liv.

Här finns ett minst sagt svårbegripliga ord i v. 25 om efterföljelse. Där står att Jesu efterföljare ska ”hata” livet i världen. Det ska inte tas bokstavligt. I arameiskan används ofta motsatser för att beskriva det man föredrar. I så fall betyder ”hata” här att ”inse att livet är satt på spel”. Kristen tjänst, kristen efterföljelse, sätter livet på spel, därför att utgivande kärlek spara inte sig själv.

D Prövningens stund för Jesus (v. 27, 28)
Att ”Stunden är inne” betydde för Jesus också prövningens stund. Senare delen av dagens bibeltext, v. 27–36, uttrycker detta på Johannesevangeliets speciella sätt. Här skildras Jesu kamp i Getsemane, även om Johannes inte lokaliserar kampen till den platsen. Jesus är här ingen hjälte som heroiskt går mot sin avrättning. Han kämpar, är fylld av oro. Ber att få slippa undan ”denna stund” (v. 27). Varför?

Dödens realitet är svår och har mörka färger. Döden är inte bara naturens gång. Döden är också Guds dom över synden. Döden är det definitiva tecknet på att inget av det vi gjort består för evigt.

Johannesevangeliet lägger större betoning på Jesu död än på uppståndelsen. Hans död i sig är kraften och verkligheten i uppståndelsen. Livet kommer i och genom död. Den tomma graven är bekräftelsen på detta. Därför är vägen till korset en kamp mellan ljuset och mörkret, mellan Guds rike och ”denna världens härskare”.

I den stund som kommit för Jesus bär han alla världens bortvändhet, vår självupptagenhet, vårt uppror mot Gud. Därför blev mötet med döden för Jesus en reell kamp – som angick allt och alla.

E En avgörande stund för vår skull (v. 29, 30)
”Stunden” är så avgörande för hela kosmos att Guds röst hörs från himlen (v. 29 ff), på liknande sätt som vid Jesus dop i Jordanfloden. Folket tror att det var åskan (man sökte kanske en naturlig förklaring på ett fenomen), andra tror att det är änglar, eftersom de hörde ord. Jesus hör sin himmelske Faders röst: Hans förestående död är Guds kamp mot Guds fiender, ”denna världens härskare”. Prövningens stund har alltså kosmiska orsaker och verkningar. För att vi ska förstå att detta är mer än människosonens död lät Gud höra sin röst.

Se på vår altartavla här i S:t Peters kyrka! Vapenlös, utan makt, upphöjd på ett kors, vann Kristus alla dem tillbaka som Upprorsmakarna dragit med sig fallet. När Människosonen blev upphöjd över jorden – bokstavligen på ett kors och hängde ovanför marken, begabbad och pinad – började han dra alla till sig, till Guds kärlek och hem

De armar som sträcktes ut i denna stund – ”på en avlägsen höjd” – är Guds kärleksfamn som vinner alla tillbaka och upprättar skapelsen. Citera vers 33.

F Vår stund på jorden kan ge oss frälsning (v. 31–33)
Kanske var detta grekernas fråga: Är också vi en del av Jesus rika skörd? Kan Jesus dra också oss till Gud?

Svaret Jesus gav dem genljuder i kyrkans apostoliska förkunnelse som vi hörde i dagens episteltext: ”Gud, vår Frälsare, vill att alla människor ska räddas och komma till insikt om sanningen.”

Final: Din stund på jorden kan ge dig frälsning. Det är dagens gladaste nyhet. Idag är ”frälsnings dag” i S:t Peters kyrka för var och en som tar emot Ordet och tror. Vad hindrar då oss från att tro? Hur visar vi vår tro på Jesus Kristus i Stockholm?

/Sune Fahlgren