Vi firade visserligen Jungfru Marias bebådelse i söndags, ändå var det som att budskapet gick rakt in i mig!

Efter gudstjänst och fika var det dags för årsmöte. Många viktiga punkter avhandlades och många frågor diskuterades. Några fick vi möjlighet att tack för god insats under åren, andra fick vi välkomna in i nya uppgifter. När jag och familjen traskade iväg från kyrkan var det med lätta steg. Ett årsmöte kan ju låta tråkigt i ganska mångas öron men i mitt hjärta hade söndagen gjort helt andra intryck.

För mig stod det helt klart. Vi är en levande församling! Vi är en församling som precis som Maria har fått ett budskap – kanske inte att föda Jesus – men att ännu mer visa på honom med våra liv. För mig var det helt klart. En verksamhetsplan är inte bara en verksamhetsplan. En budget inte bara en budget. Ett församlingsråd inte bara ett församlingsråd. Allt det har vi därför att vi är en levande församling som fortsättningsvis vill göra allt för att visa på Jesus.

Sen kan det såklart vara så att vi har våra invändningar. Det kan hända att vi inte alltid tror det bästa om oss själva eller vår församling och att vi med viss tillförsikt frågar Gud ”hur ska det ske?”. Då behöver vi leva i samma löfte som Maria fick, löftet att den Helige Ande skall vara över oss och att Jesu kraft ska vila över oss.  Och om det är möjligt för Maria att föda Jesus är inget längre omöjligt för oss.

Efter Maria fått budskapet från ängeln kunde hon inte annat än att brista ut i lovsång. När vi väl hade firat vårt årsmöte och Sune Fahlgren tog upp den gamla Roseniussången var det som att vi också inte kunde något annat än att prisa Jesus. Från söndagens årsmöte gick jag med lätta steg med lovsången i mitt hjärta:

”O Jesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort
och sköt oss och bär oss som alltid du gjort”

Linus Brengesjö

Pastor S:t Peters Kyrka