Predikan Kyndelsmässodagen – Sune Fahlgren

Introduktion

– Vilken intressant berättelse och vilka intressanta liknelser vi har

lyssnat till! Båda dessa bibeltexter är mycket aktuella och värda

ett närmare studium. Det är framför allt människorna som vi

möter i dessa bibeltexter som gör ”himmelriket”, Guds rike, så

utmanande och konkret.

De båda föräldrarna Josef och Maria är här i bakgrunden. Och det

finns inga präster eller skriftlärda med i händelserna, trots att de

utspelas i templet. I stället är det en pojke, 40 dagar gammal,

och två gamla som står i fokus. Och när Jesus berättar liknelserna

om himmelriket är det små enkla ting som ett senapskorn och en

kvinnas brödbak som utgör rekvisita.

Sådana sociala och vardagliga detaljer säger så mycket om

himmelriket, om det ljus som Gud har tänt i världens mörker.

ü Genom ett värnlöst barn kommer världens räddning.

ü Genom två gamla människor börjar budskapet om Jesus få

konturer och det börjar spridas.

ü Långt in på ålderns höst är helig Ande verksam i våra liv.

ü Himmelriket har en kvalité som ger rum för allt skapat och

som förändrar världen inifrån.

I predikan ska jag först lyfta fram några detaljer i evangelisten

Lukas berättelse om när de unga föräldrarna reste till Jerusalem

2

för att bära fram sin lille pojke i templet. Varför berättar över

huvud taget Lukas om just denna episod?

Avslutningsvis vill jag säga något om barnens, de äldres och

bönens stora betydelse i vår församling idag.

En vidgad horisont

Ofta har Lukasevangeliet uppfattats som ett budskap av en

hedning för hedningar. Det är en sanning med modifikation. I

början av Lukas berättelse står det israelitiska gudsfolkets

situation och räddning i fokus. Även i inledningen till dagens

avsnitt är mycket judiskt och speciellt för en avgränsad grupp

människor.

Trefaldigt upprepas en hänvisningen till Moses eller Herrens lag.

Varför? Lukas vill understryka att den familj Jesus fötts in i var

visserligen en enkel familj, men den var lagtrogen. De gör med

pojken Jesus som det var sed enligt lagen, v 27. Alltså föräldrarna

höll sig inom judendomens gränser – i både tro och handling.

Jesus växte upp i en rättrogen judisk miljö.

Men i dagens evangelium vidgas horisonten för första gången.

Inspirerad av den heliga Anden – och därmed legitimerat av Gud

själv – ser den skumögde, gamle mannen Symeon klart att den

framtida frälsningen genom Jesus är universell – det vill säga för

alla och överallt. För första gången inkluderas i frälsningen såväl

den förste som hörde detta evangelium som alla andra sedan dess.

Detta större, inkluderande perspektiv släpper sedan Lukas aldrig i

sitt evangelium. Hans evangelium börjar mitt i världshistorien

(kejsar Augustus) och inte i en judisk eller någon from grupps

3

släkthistoria. Och evangeliet kommer ända till Rom – dåtidens

världscentrum.

Observera at det är inte religiösa experter, präster och skriftlärda,

som klarar av att vidga perspektiven och sätta igång en ny rörelse.

Det är två gamla – en man och kvinna – som först upptäcker att i

och genom Jesushändelsen vidgas horisonten – och kvinnan blir

den allra förste vardagsevangelisten.

Den enkle lekmannen i templet, Symeon, formulerar sin

universella trosövertygelse i en psalm, vv 29–32, ofta benämnd

Nunc dimittis efter de första orden i den latinska översättningen.

Han var kanske skumögda med sina vanliga ögon, men hjärtats

ögon var klarsynt. Han var kanske ingen vältalig person, men han

var en bedjare som hade inspirerats och bildats av de psalmer han

sjöng i templet till att formulera offentlig bön. Vad vore världen

utan de äldres böner.

Symeons psalm är ett exempel på bönens samtal med Gud! Men

inte om döden eller hans egna behov. Bönen handlar om Guds

löften, om den tröst från Gud som han så ivrigt söker i bön för sitt

folks nöd. Den djupaste motiveringen för hans bön fångas i en

enda bibliskt präglad sats: ty mina ögon har sett din frälsning, v

30.

De universella perspektiven hos Symeon är genomtänkta: Gud har

berett frälsningen ’inför alla folk’, men också åt alla folk, v 31.

Han är inte bara en entusiast som säger: ”Det är klart att alla ska

vara med!”

I de följande stroferna i psalmen beskriver han den av Gud

designade frälsningen på ett sätt för icke-judar och ett annat sätt

4

för judar. I det ena fallet bestäms frälsningen som ett ljus med

uppenbarelse åt hedningarna, i det andra som härlighet åt

Guds folk Israel.

Den gamle Symeon kan sin bibel: psalmens ord om ljus och

härlighet är ekon från profetord av Jesaja, där dessa ord är

synonymer och båda används om räddning och upprättelse. Alltså

till syvende och sist är det inte fråga om olika slags frälsning, en

för icke-judar och en för judar, jfr Jes 42:6; 46:13; 49:6; 52:10;

60:1-4. Skillnaden i ordval anknyter snarare till olika

utgångspunkt. Att vidga perspektiven innebär inte att förenkla

tillvaron.

Ett folk har förlorat Guds härlighet och är i behov av upprättelse;

andra folk befinner sig i mörker och är i behov av uppenbarande

ljus.

Mest anmärkningsvärt är att till skillnad från profeten Jesaja

nämns hedningarna före Israels folk. Det är sannolikt ett utslag av

att Lukas verkligen ville lyfta fram sin vision om det universella,

de vidgade perspektiven. Till skillnad från Jesaja utlovas inte

heller Israel bli ett ljus för andra folk, utan det ljuset ska

Jesusbarnet bli, jfr Apg 13:47; 26:23.

(Överkurs: En tragedi

Dessa vidgade och fördjupade perspektiv på frälsningen innebär

inte att vi idag ska predika en framgångssaga. Den gamle Symeon

som såg det nya möjligheterna förutsade i samma andetag också

en tragedi. Jag tänker på hans profetia riktad till barnets mor

Maria, vv 33–35.

5

Framgång skulle gå hand i hand motgång. Samma barn som skulle

bli till frälsning för alla folk skulle väcka strid bland Guds folk.

Därmed förvarnas läsaren av Lukasevangeliet om den konflikt

som Jesus skulle ge upphov till. Budskapet om Jesus splittrade

samtidens judar. Och långsamt under de första tre-fyra hundra

åren gick kristendomen och judendomen skilda vägar.

Symeon, den gamle mannen, visade solidaritet med barnets mor

Maria i hennes smärtsamma resa med sin sons historia. Glädjen

blandas med sorg över att Jesus inte blir igenkänd av alla som

frälsaren.

Så är det också idag. Vem sörjer inte över splittring evangeliet

skapat och det motstånd budskapet möter? Varför förkastas

kärlek? Varför missbrukas öppenhet?

Symeons profetia om det tragiska gällde alltså som det ordagrant

står: detta barn, alltså Jesus. Inte vi, inte kyrkan. Jesus Kristus

skulle dela Israel och orsaka strid varigenom mångas innersta

fientliga tankar skulle bli avslöjade. Många i Israel skulle komma

att falla för hans skull och andra skulle bli upprättade. Även

genom Marias egen själ skulle ett tveeggat svärd gå. Vad det

konkret är framgår inte här?

Möjligen hörs här ett eko från bibliska texter om hörnstenen som

blivit en stötesten i Israel, jfr Jes 8:14; 28:16; Ps 118:22. I varje fall

väcker det oss till eftertanke inför den tragedi som också hör

samman med ljuset – det visar också på mörkret i världen. För

många blir Jesus till frälsning, för andra blir han till fall.

(Slut på ”Överkursen”)

6

Frälsningens innebörd fördjupas

När Symeon står där med pojken Jesus i sin famn, 40 dagar

gammal, och sjungit sin hymn, kommer Hanna, en 84 årig bedjare

i templet. Likt Symeon tillhör hon de ”stilla i landet”.

Utöver de personliga uppgifterna om hennes höga ålder och

sociala status – hon var åttiofyra år och änka sedan länge – sägs

hon ha haft profetisk gåva och obrutet tjänat Gud i templet dag

och natt med fasta och bön. De senare upplysningarna tjänar att

legitimera hennes bemötande av det barn som underförstått låg i

Symeons famn.

Först vände hon sig till Gud och tackade och prisade honom.

Sedan vände hon sig till alla som väntade på Jerusalems

befrielse och talade om barnet. Vad hon sa avslöjas inte. Men jag

tror att hon gav barnet en messiansk tolkning och förknippade det

med den eskatologiska förväntan på Israels upprättelse.

Vad hade Hanna bett om? Hennes bön gällde främst inte egna

behov, utan andras. Hennes bön om räddning visar att bön

fördjupar vår förståelse av vad Gud gör. Hanna ser frälsningens

politiska och sociala innebörder. Det handlar inte bara om inre

frid och glädje. Det handlade i hennes böner om Jerusalems

befrielse.

Det Hanna bett om gör avtryck i evangelisten Lukas dubbelverk –

evangeliet och apostlagärningarna. Berättelsen börjar med

Jerusalem men den slutar i jordens yttersta gräns. Gudsrikets ljus

börjar inom judendomen men vidgas till ett ljus för alla folk.

7

Frälsningens innebörd fördjupas från att handla om befrielse från

politiskt och socialt förtryck (”Jerusalems befrielse”) till befrielse

”från Satans makt till Gud” (Apg 26:18).

Ett sådant vidgat och fördjupat perspektiv på Guds frälsning är

det glada budskapet på Kyndelsmässodagen: Ett helt evangelium

för hela människan, i hela världen, tillsammans med hela det

världsvida gudsfolket.

I en tid då vår värld blivit full av gränser som stoppar människor

på flykt, då ultra-nationalister markerar gränser mellan ”vi och

dom”, då vi exkluderar de äldre i samhället, då vi inte längre möts

lika ofta ansikte mot ansikte utan pratar allt mer med varandra på

sociala medier, då är dagens evangelium så befriande.

Templet, Guds hus, är en unik mötesplats där människor kan

mötas ansikte mot ansikte. Och de mänskliga mötena vidgar

perspektiven. Vi lyssnar till varandra. Vi är nyfikna och vill veta

mer om den värld vi lever i.

Kristi kyrka är inte ett företag som värvar medlemmar till sina

åsikter och verksamheter. Det är en mötesplats för alla som söker

Guds ljus och vill vara Guds ljus i världen.

Såsom ett ungt föräldrapar med ett litet månadsgammalt barn

mötte två gamlingar i templet, och det mötet gav klarhet, nya

perspektiv – så är kyrkan idag en Gudsrikets mötesplats runt om i

världen.

Guds rike inkluderar de små. Här tar vi emot barn och utsatta,

därför att Guds rike kommer alltjämt till oss i de små, värnlösa. I

pojken Jesus gjorde Gud sig beroende av andra, av mänsklig

8

omsorg och kärlek. I Guds rike är äldre män och kvinnor viktiga.

Om det moderna samhället gör människor överflödig, så är det

inte så i himmelriket. Där har de äldre Guds ande och Guds

ledning. Deras tjänst i bön och deras erfarenhet är omistligt.

De båda liknelserna av Jesus som vi också läste i Matteus

evangelium har samma poäng: Det lilla kan rymma det stora.

Kristi kyrka ska vara ett bönens hus för alla folk. När vi ser

barnen, när vi ber, när vi sjunger psalmer, när vi vidgar

perspektiven – då genomsyras vår värld av uppenbarelsens ljus,

av härligheten från Gud.

En vision som dagens evangelium väcker

Låt mig få avsluta predikan med att läsa ett första utkast till en

vision som dagens evangelium belyst. Det är en liten del i

församlingens kommande verksamhetsplan:

”Bönen är andningen i vår församlings verksamhet. Det beds på

många sätt och på många olika tider i S:t Peters församling. Vi ber

i söndagens gudstjänst, vi ber i andra samlingar, vi ber enskilt och

i hem, vi ber på söndagar inför gudstjänsten, i morgonbön på

onsdagar och i särskilda bönesamlingar kring de stora kristna

högtiderna.

Vi vill fortsätta att uppmuntra bön på många olika tider liksom en

mångfald i uttryck.

Låt oss detta år särskilt verka för att etablera en bönegrupp här i

kyrkan, det vill säga en bärande gemenskap som tar långsiktigt

ansvar för regelbundna (kanske så småningom dagliga), offentliga

böner.

9

I samband med detta slitstarka bönearbete kan vi inbjuda till

andlig läsning, vägledning och fördjupning i den kristna tron här i

S:t Petter. Detta är ett initiativ som behöver växa nerifrån och ta

sin utgångspunkt i människors kallelse att bära ansvar för ett

pågående, slitstarkt och dagligt böneliv i församlingen.”

– Symeon, Hanna och vad ni än heter: Anden kallar, Anden

vägleder. Den uthålliga och enkla bönen är andningen i Guds

rike.

Gud är ljus, inget mörker finns i honom.

Jesus är världens ljus, som ger världen liv.

Vi är ljus i världen. Låt inte frestaren blåsa ut det. Sätt det inte

under skäppan. Låt det lysa klart, klart, klart.

Amen