Idag är det premiär för brödbakning i kyrkan. Tidigare har brödet tagits med från Bjärka-Säby men nu gör det för första gången under kyrkans egna tak. Det finns mycket att inspireras av när det kommer till ökenmässan. En del saker kan naturligtvis kännas främmande i den två timmar långa gudstjänsten med både rökelse och vita dräkter. Men en sak som åtminstone borde vara självklar hos de flesta är att baka sitt egna bröd. I frikyrkan har vi ju länge haft traditionen med bakade bröd istället för oblater i nattvarden.

När bröden bakas till ökenmässan får man inte ha bråttom. Brödet ska jäsa, knåda och formas. Under tiden läser någon högt från psaltaren och hela bakningen får en frälsningshistorisk innebörd. När degen blandas och knådas påminns vi om skapelsen, när den bakas ut om att frälsaren kommer och när den stämplas med fem sårmärken gjord av en spik påminns vi om Jesu korsfästelse. Till sist firar vi uppståndelsen och glädjen när brödet gräddas i ugnen och bärs i en korg upp till kapellet.

Är det inte bara slöseri med tid undrar någon?

Men när pojken tränger sig fram till Jesus med det lilla han hade, några bröd och fiskar. Inte var det ett paket industritillverkat bröd som varken krävt omsorg, beröring eller tid som han slängde fram. Välsignande inte Jesus brödet den gången, så att det räcka till flera tusen, just därför att pojken gav det i kärlek?

”Om du visste vad jag har att ge!” säger Jesus till en annan person i bibeln. Om vi visste det, borde vi alla fall räcka fram bröd som är gjorda med lite kärlek i.