Människans törst är evig

Livets källa – Johannesevangeliet 4:5-26

Frälsning är på modet igen, i alla fall om vi ska tro konsultbolaget Kairos Future. I deras senaste föreläsning om 2016 års trender spår de att företag och individer i en orolig och osäker tid kommer att ägna sig åt ”självrannsakan, omprövning, nya lösningar och jakten på frälsning”. Deras analys är att när världen är vara upp och ner och utan säkra svar, söker sig människor till det som långsiktigt ger livet mening och trygghet.

Söndagens evangelium handlar om en ensam och utsatt kvinna som slår sig ned vid Jesu fötter och finner frälsningen. Samtalet med honom är ett helande och hennes törst efter evigt vatten väcks till liv när hon slår sig vid brunne. ”Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig” säger Jesus, ”Herre, ge mig det vattnet.” svarar hon.

Vi vet inte särskilt mycket om vem hon är, men att ensam ge sig ut till brunnen vid den varmaste timmen när ingen annan finns där, kan bara betyda en sak: hon är utstöt. Av det Jesus senare säger om henne: ”fem män har du haft och den du har är inte din man”, kan vi ana att hennes utsvävande liv redan har förpestat hennes rykte. Vi kan också gissa att det är därför hon kommer ensam och att därför hon är sådan person ingen annan vill vara med.

När lärjungarna kommer tillbaka efter att ha köpt mat, blir de förvånande över hur Jesus helt obehindrat kan sitta och tala med en henne, en kvinna. De blir så upprörda och förfärade att ingen ville fråga vad de pratade om vad eller vad Jesus ville henne. Kanske märkte de inte hur kvinnan sprang därifrån och berättade för alla i byn om att hon mött en verklig profet. Att Jesus hade sett henne och hennes mörkaste sidor, talat med henne och erbjudit henne helande från syndens sår.

Törsten efter att bli sedd på djupet är konstant hos såväl den samariska kvinnan som hos moderna konsulter. Kyrkan behöver ingen expertkunskap för att inse att människans längtan efter tillhörighet är evig. Det vi däremot behöver är självrannsakan: Varför är det inte till kyrkan människor flockas? Varför är inte vi en levande källa i en osäker och orolig tid?

Det som gör Jesus möte med den samariska kvinna unikt är Jesu profetiska blick. Han ser bortom skvaller, rykten och plattityder. Han räds inte för kvinnans mest mörka sidor. Han ser så djupt som till hennes undangömda skrymslen och till syndens trasiga sår. Han ser att hon törstar efter mer än det som finns på ytan.

Även idag sprider sig ensamheten. Vi gör allt för att städa bort vår smuts och ångest så att det endast är vår välpolerade yta som syns. Frågan är om inte vi i kyrkan är minst lika medskyldiga. När människor söker frälsning så jagar vi efter relevans. Vi tömmer våra kyrkor på det som utmanar och förvandlar. Vi byter ut den profetiska gåvan mot en ny kurs i andlig hälsa.

Håller vi på att missa att Jesus fortfarande verkar i den här världen? Blir vi arga och förfärande precis som lärjungarna att han söker dem vi själva vill glömma bort? Jag tror att Jesus utmanar oss att vara mer en ny trend. Jag tror att Jesus vill att vi ska vara en levande källa som inte räds någonting.

/Linus Brengesjö

 

 

Det levande ordet

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.