Radion är på och under morgonprogrammet berättar en psykologiprofessor om ”Haloeffekten”. Det visade sig att professorn har ägnat sitt liv åt att forska om våra första intryck av människor. Enligt honom är det små saker som hur vi rör oss, luktar och ser ut som avgör våra intryck.
Genom bråkdelen av en sekund så har vi helt bedömt en annan människa, placerat den i ett fack och gjort oss uppfattningen vem det kan vara.
Temat på söndag i kyrkoåret är Att inte döma och Jesus uppmanar oss bokstavligt: ”Döm inte, så blir ni inte dömda”. Jesu ord är allvarliga. Måttet som vi mäter andra med är det mått som vi tillslut själva mäts med. Att döma är ingen enkel sak som vi bara råkar göra då och då. Det är en parasit som äter sig in överallt i våra liv. På bara bråkdelen av en sekund har vi redan gjort oss våra omdömen och placerat in andra i välordnade fack.
I kyrkan kryllar det av riddare som rider ut till sanningens försvar. De är dessutom beredda till att göra nästan vad som helst för att försvara den. Kvar i bänkarna är de som för länge sedan tröttnat på de högljudda försvarstalen och som kanske har börjat undra om det överhuvudtaget finns någon tillvaro av ordning, rättvisa och kärlek.
I Episteln från Romarbrevet ställer Paulus en angelägen fråga: ”Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod?” För Paulus är problemet med att döma inte att vi är lite allmänt otrevliga. Bekymret går mycket djupare än så. Att döma är är inte att trycka ned en annan människa. Att döma är att helt missförstå Gud och att glömma bort hans godhet och tålamod.
Jag vet inte om det är en tillfällighet, men den psykologiska termen ”Halo” kan också användas för glorian som omgärdar avbildade helgon. På söndag får vi be över att det första intycket om oss kristna är att vi har en verklig Halo. Att vi är omgärdade av både godhet och tålamod som inte kan vara från den här världen. Även om det är små saker – att vi rör oss med en lätthet och att våra ögon lyser – så kan det intrycket på bråkdelen av en sekund få vem som helst att inse att det finns en värld genomsyrad av både ordning, rättvisa och kärlek.
