Predikan i St Peters kyrka den 28 juni 2015

 

Introduktion om vett och etikett

Dagens bibeltexter är som en snabbkurs i vett och etikett, alltså hur vi bemöter varandra. På de flesta arbetsplatser finns det idag trivselregler för hyfs och stil. (De har tillkommit som ett viktigt komplement till allt som är reglerat i Sveriges rikes lag och i andra fastställda förordningar och regelverk.)

På THS inleder vi varje nytt läsår med ett arbetspass för nya studenter där vi tillsammans formulerar vilka grundvärden och umgängesregler som vi vill ska gälla. Vi behöver bli överens om sådana ramar för att kunna skapa en trygg och god skolmiljö. Vissa saker behöver vi dock aldrig diskutera. Det står exempelvis i skolans förordningar att fusk är fel och vi tillämpar nolltolerans mot mobbing och kränkningar.

I den kristna kyrkan har vi en lång period varje kyrkoår som handlar om att leva ett rätt och vackert liv i vardagen. Denna period kallas för ”trefaldighetstiden” och sträcker sig över cirka trettio söndagar efter jul, fastan, påsk och pingst.

En så lång period för att lyfta fram det kristna livet i praktiken visar att sådant klarar man inte av genom en snabbkurs. Vi behöver en livslång omskolningskurs för att formas till vad vi fått av Gud som gåva genom tro och dop. När vi av hjärtat tagit emot de goda nyheterna om Jesus Kristus handlar ju livet inte längre om att förverkliga sig själv. Det går ut på att förverkliga Guds förunderliga kärlek i världen.

Alla vet vi hur svårt detta är i praktiken. Därför använder vi halva kyrkoårets långresa till det kristna livet i praktiken. Med tanke på att en stor del av den tiden infaller under sommarmånaderna, är det tyvärr många som missar denna praktiska undervisning.

Vad göra åt det? Inte vet jag, men vi som är i kyrkan idag får vara glada för det här tillfället. Därför ska vi se närmare på budskapet i dagens evangelium.

 

Matteus evangelium, kap 5–7, är lektioner i dyr nåd

Det som populärt kallas för Bergspredikan, och som vi nyss läste ur (Matt 5–7), utgör ett grundläggande omskolningsprogram från ett självupptaget liv till ett utgivande liv för andra, från ett liv utan Jesus till ett liv då vi följer Jesus efter.

Enligt den tyske motståndsmannen och teologen Dietrich Bonhoeffer är det en stor förlust inte se behovet av denna omskolning. Han samlade sina reflektioner över Bergspredikan i en mycket läsvärd bok som heter Efterföljelse (Verbum, med bra förord av Ylva Eggehorn). Boken rekommenderas varmt som lektyr den här sommaren. Läs den långsamt, eftertänksamt.

Bonhoeffer skiljer mellan att leva det kristna livet på billig och på dyrbar nåd. Nåden tar oss alla hem till Gud, men den som inte tar Jesu ord och exempel på djupaste allvar får ett tråkigt liv. En sådan kristen gör nåden till något ”billigt”. Men att radikalt vilja förverkliga Bergspredikans ord är att tilltro Gud om ett under, alltså att det omöjliga kan ske, att vi kan bli omskolade. I den processen får Guds nåd bli så dyrbar som den är. (John Wesley kallade det på sin tid för förvandlande nåd.)

Beteckningen ”Bergspredikan” kan leda tankarna fel. Dessa Jesusord är ingen ”predikan”, det är vardagslektioner som Jesus ger sina lärjungar för att de skulle kunna förverkliga Guds rike mitt i världen. Bergspredikan är lärjungaträning för att de kristna församlingen skulle kunna bli en ”kontrakultur” som avviker från de rådande och dominerande sätten att leva.

Dagens evangelium är en sådan lektion, och den återfinns i början av kapitel 7. Hela det kapitlet är som en lång lista över trivselregler och grundvärden, liknande den lista vi brukar upprättat på THS. Vid första genomläsningen ser kapitel 7 i Matteus evangelium ut som en samling löst ihopsatta tankar som Jesus undervisade om vid olika tillfällen. Men en noggrann läsning visar att det finns ett tydligt och genomgående tema: relationer. Det temat följer mycket logiskt på innehållet i kapitlen 5 och 6 som handlar om det kristna livets kännetecken och ambitioner.

Ser du logiken? Det kristna livet är inte ett individualistiskt projekt, där vi ska förverkliga oss själva med höga ideal och ambitioner. Det kristna livet är en gemenskapsrörelse, en social verklighet. Därför är relationer viktiga. I Guds rike är vi nämligen varandras möjligheter (K. E. Lögstrup).

Inledning till kapitel 7 (v. 1–5) handlar om en avgörande dimension i alla relationer: attityder. Med andra ord så handlar det om vilken inställning vi intar till varandra och till andra. Jesus ger här en lektion om hyfs och stil i Guds rike.

Låt oss nu läsa dessa Jesusord mycket noggrant. Vi börjar med de inledande två verserna i kapitel 7. Det handlar om vilken attityd vi har när någon gör fel. Hur reagerar vi då?

 

Attityder när någon gör fel

Ingen människa är perfekt. Detta faktum gäller också kristna. Ingen gemenskap är perfekt, vilket gäller också en kristen församling. Vi är människor med brister, vi gör fel, vi misslyckas ibland, även i de bästa av föresatser och världar. Därför uppstår det oundvikligen spänningar och problem i alla relationer: familj, släkt, arbetslag, skola, församling.

Bergspredikan vill lyfta fram ett kristet sätt att reagera när någon gör fel eller misslyckas eller när saker och ting är bristfälliga. Vilken attityd är då ”dyrbar nåd”? Till vilken livsinställning behöver vi bli omskolade för att bättre återspegla Guds kärlek i dessa så vanliga lägen i våra relationer?

 

1. När någon gör fel gör vi oss inte själva till domare, v. 1–2

(Läs v. 1–2!) Nyckelordet i de här Jesusorden är ”döma”. Det grekiska ordet är ”krino”, och det kan betyda två olika saker beroende på sammanhanget.

I de flesta fall betyder ”krino” att göra en kritisk prövning och bedöma sakligt och öppet om något är rätt eller fel. På andra ställen i Nya testamentet framgår det tydligt att klart att vi behöver lagar, vi behöver domare och domstolar – och vi behöver också öva oss i kritisk prövning,. Så detta är inget förbud mot juridiska ordningar i samhället. Det är inte heller ett förbud mot att reagera mot det som är fel och ont. En kristen ska lära sig att skilja mellan gott och ont. Nya testamentet uppmanar de troende att ”pröva andarna” (1 Joh 4:1) och ”pröva allt och ta vara på det som är bra” (1 Tess 5:21).

Men här i Matt 7:1 betyder ”krino” inte det vi så väl behöver. Här betyder det något som vi inte behöver: att fördöma andra, att förakta andra, att skvallra om andra. Rubriken för denna söndag i kyrkoåret – ”Att inte döma” – betyder alltså att inte fördöma någon. Paulus brev till Rom som vi läste som episteltext nyss visar att de första kristna förstod dessa Jesu ord på det sättet.

Varför är det fel att ha en fördömande attityd? Därför att när vi fördömer någon, föraktar någon eller skvallrar om någon gör vi oss själva bättre. Ja, det är än värre, enligt Jesus. (Läs vers 2)

Den som fördömer kommer själv en gång att bli bedömd på motsvarande sätt, med samma mått som man mätt upp andra med. Av vem då? Svar: Gud! ”Bli dömd” är i den här texten i en verbform som kallas passivum divinum, det vill säga det är Gud som dömer. Den som fördömer gör sig alltså till Gud, vilket är avgudadyrkan.

I alla relationer är attityderna viktiga. Det är de som skapar atmosfären. Jesus börjar sin undervisning om relationer med grundinställningen: Gör dig inte själv till Gud, gör dig inte själv till bättre än andra. Ofta uttrycks det i skvaller, i fördömande, i föraktfull misstänksamhet. (Ser ni att detta handlar om en kamp mot syndens rot – att vara inkrökt i sig själv.) Den enkla och tydliga regeln är enligt Jesus: Vägra fördöma andra! Vägra skvallra om någon!

Detta innebär inte att man ska blunda för rätt och fel, men det innebär att inta en rätt attityd: att vara generös! Att sätta andra högre än sig själv. Att se möjligheter oss sin medmänniska och inte bara det bristfälliga.

I praktiken kan denna attityd vara svårt att leva upp till. För en tid sedan hörde jag någon i TV säga att han inte hade mycket till övers för religion, att de som kallar sig kristna har svårt att leva som de lär. Och visst är det ofta så. Men det är väl inte Sebastian Bachs fel när musiker spelar dåligt. Felet ligger inte i noterna, utan det som brister är förmågan att göra musiken levande och upplyftande för andra.

Låt oss alltså konstatera att när någon gör fel eller brister, gör dig inte själv till domare. Vägra fördöma andra! Vägra att skvallra om andra.

 2. Att i sådana lägen inte bli skenheliga, v. 3–4

Jesus fortsätter med att lyfta fram ett annat dåligt sätt att reagera när någon gör fel eller misslyckas. Han gör det med hjälp av ett bildspråk från ett snickeri. Jesus är ju ”timmermannens son”.

I snickeriet kan man få små träflisor i ögat. Ett främmande föremål kommer in vår kropp.

Det är inget fel på diagnosen i det här fallet: ”Du har en liten flisa som irriterar ditt öga och därmed hela kroppen.” Det låter till och med barmhärtigt att påpeka det, eller hur?

Men Jesus säger att det ändå blir fel när någon börjar agera läkare eller terapeut för andras problem och svårighet därför att hon eller han vill själv framstå mycket bättre. Det är alltså åter igen en fråga om attityd. Här handlar det om inställningen att bara se andras brister, men inte sina egna.

Att förfasa sig över och fördöma andra kan också vara ett sätt att slippa se och ta itu med sina egna fel och brister. Och det är mycket lättare att fördöma andra när man saknar självinsikt.

Jesus kallar denna dåliga attityd för ”hyckleri” (v. 5), på grekiska ”hypokrites”, alltså extremt fördömande, överkänsligt kritiska. Detta är enda stället i Nya testamentet där detta ord används om lärjungarna. Vanligtvis är det judiska ledare som får tilltalet ”hycklare”. Men samma ödesdigra inställning finns också bland Jesu efterföljare – då som nu. Skenhelighet i olika former skapar dålig atmosfär och dåliga relationer.

Jesus säger alltså först (v. 1): Vägra fördöma andra! Ändra attityd: Var generös! Sedan säger han (v. 3): Vägra hyckleriet! Öva dig i en annan attityd: Var barmhärtig!

3. Att i sådana lägen vara en jämlik broder och syster, v. 4–5

Innebär liknelsen om flisan och bjälken att vi inte ska bry oss om varandra? Inte alls, vi har ansvar för varandra. Men den som har god självkännedom ser andra som en jämlik broder och syster. Jesus lärjungar är en gemenskap som är förenad genom blodsband. De är ”bröder och syster” (se hur de benämnas i texten!)

Den attityd kristna odlar är inte domarens eller hycklarens utan en broders och systers kärlek och omtanke om varandra.

Varje människa blir till i relationer, varje människa formas av alla de möten som kantar vägen från vaggan till graven. Genom erfarenheter av hur vi beter oss gentemot varandra förstärker vi de goda och förminskar de mindre goda sidorna, underlättar för varandra att blomstra eller vissna.

När vi bryr oss och ger uppmuntran, då hjälper vi andra bli modigare, gladare, säkrare. Genom att titta bort, ironisera, förlöjliga, så knuffar vi varandra mot osäkerhet och missmod. Vi är varandras möjligheter. Men ibland gör vi det omöjligt för varandra. Därför behöver vi övning, omskolning i Bergspredikans anda.

Kristet syskonskap handlar om att fria hellre än fälla. Med andra ord att vara barmhärtig, vilket är en kristens grundattityd (Jfr PoS 217:5!) Ordet barmhärtighet är en bokstavlig översättning av latinets misericordia, det vill säga att ha ett hjärta för det eländiga och bristfälliga som finns hos oss alla.

 

En avslutande historia och några kloka ord

Låt mig få avsluta den här predikan med en liten personlig berättelse och några citat från andliga vägledare i vår tid. Jag börjar med historien:

En gång, när jag var ledare på ett nyårsläger, skulle jag leda bibelstudierna. Efter ett av tillfällena blev jag trött och lade mig på̊ min säng att vila en stund. Jag väcktes av skratt och höga rostar från rummet intill, väggarna var tunna på denna lägergård i Dalarna. ”Den dumma ledaren är inte riktigt klok!” sade någon och fick medhåll av de andra. Det var mycket elakt som sades om denne ledare, de var inte nådiga i sin kritik. Stackars ledare, tänkte jag och undrade vem han är. Då de började härma hans norrländska brytning förstod jag att det var jag som tonåringarna på läget gick åt så hårt. Man brukar skonas från att höra vad folk säger bakom ens rygg. Det var smärtsamt. Minnet dök upp när jag reflekterade över den här söndagens bibeltexter.

– Vad är det egentligen som vi ser hos varandra? Om vi nöjer oss med att enbart se det mest uppenbara hos en medmänniska, finns risken att vi går miste om en djupare dimension.

Ärkebiskopen Ante Jackelen har apropå detta använt uttrycket ”att leva nära det vi håller på̊ att bli”. Jag tror att hon menar att vi ska fokusera på̊ det goda och ana varje människas potential. Att öppna sitt hjärta för det svaga och bristfälliga, det är barmhärtighet.

Det värsta med berättelsen från nyårslägret är inte att jag fick höra tonåringarna döma ut mig. Det värsta är att det lika väl kunde ha varit jag som pratade strunt. Det vore inte första gången. Ibland känns det skönt att prata lite skit om andra.

– Men vad gör vi när snacket börjar gå för långt? Och med vilken rätt gör jag mig till domare? Och vad säger mina åsikter om mig själv? ”Efter en själv dömer man andra”, lyder ett gammalt ordspråk. Hur är det med min självinsikt?

Enligt påven Franciskus får man självinsikt genom att dagligen ”gå barmhärtighetens väg”, det vill säga att öva sig i att vidga sitt hjärta. ”

– Ett litet egoistiskt hjärta är oförmöget att vara barmhärtigt, säger påven. Men med ett stort och generöst hjärta är allting möjligt, det visar dessutom vägen till fred.

Desmond Tutu skulle hålla med. Mot slutet av sin senaste bok om förlåtelse skriver han så här: ”Mänsklighetens liv på den här planeten är aldrig bättre än summan av hur vi bemöter varandra varje dag. Varje gång vi hjälper eller skadar någon påverkar vi världen, ibland på ett dramatiskt sätt”.

Varje enskilt möte, varje dag i livet, ger oss en chans att vidga våra hjärtan och bidra till de goda möten som behövs om världen ska förändras till det bättre inifrån oss själva. Jag vill tro att Jesus har rätt. Vi är, som sagt, varandras möjligheter.

Amen!

 

En hjälp mot att döma andra

Vägra döma efter utseende och eller första intryck!

Vägra använda gilla-knappen om den reducerar din respons till ”tyckanden”!

Vägra döma i betydelsen fördöma, förakta, förminska!

Vägra definiera andra!

Vägra dela upp människor i olika grupper!

Vägra påpeka andras fel och brister!

Vägra dra slutsatser av skenet, av det yttre!

 

Tänk på att …

• den som saknar självinsikt har lättare att döma andra.
• den som inte vet hur man blir förlöst från skuld har lättare att döma andra.
• den som inte känner till skillnaden mellan moral och moralism kastar ofta första stenen.
• den som inte bryr sig om fakta har lättare före att döma.
• den som dömer människor har inte tid att älska dem.
• den som inte acceptera att människor är annorlunda jämfört med sig själv förstår inte att han eller hon också är annorlunda i en annan persons ögon.